Finns det en mening med allt?

Häromdagen skrev jag att jag eventuellt trodde att det fanns en mening med att funktionsnedsättningar finns. Jag tänkte efteråt att Downs syndrom liksom är en relativt enkel funktionsnedsättning, om man nu kan säga så. Det här är så svåra saker att diskutera. Det finns funktionsnedsättningar som är svåra att leva med och svåra för omgivningen. Finns det en mening med dem? Finns det en mening med att leva i några år?

Jag vet inte. Som tur är vet jag inte. Måste det finnas en mening med allt? Inte heller det kan jag svara på. Men å andra sidan - om det inte fanns en mening, vad skulle finnas då? Tur att jag inte behöver ha svar på allt. 

I dag handlade vi på förmiddagen, men det var alltför blåsigt för en utflykt till symfoniorkesterkonsert och ponnyridning. I stället hade vi besök, två gånger faktiskt, på eftermiddagen, kompisar som tittade på kattungarna, som nu har öppnat ögonen. Gulligt!