Vi har börjat tala om Downs syndrom med Lillsmurfen. Förut har vi sagt att att Lilla A kommer att lära sig allt, men att det kommer att ta lite längre tid än för de flesta andra. När jag berättade att Lilla A har något som heter Downs syndrom, undrade han bara om han själv hade det. Vad det innebär lär han bli varse. Och vi också, för vi vet ju inte exakt vad det innebär för just Lilla A, även om många gått före och vi kan tänka oss ungefär vad hon kommer att gå igenom. Att hon står, går och talar senare spelar inte så stor roll i det långa loppet. Det viktigaste är att hon är nyfiken, social och envis, även om det är lite jobbigt för oss ibland. Det är tålamodsprövande att vara förälder, men ibland undrar jag varför just vi fick de mest aktiva och envisa barnen. Är det för att vi är så envisa själva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar