Till Mats Melins med flera föräldrar säger vi: tack. Tack. Tack.

Jag har länge tänkt att skriva något om intervjun med Mats Melin i tidningen Vi. Nu när augustinumret kommit kan det vara läge att göra det. Mats, mer känd som "Ica-Jerry", var intervjuad i julinumret. När han föddes för 45 år sedan, fick hans mamma inte se honom på flera dagar. När hon väl fick göra det, sa läkarna att han inte skulle kunna lära sig någonting. Mamman fick ett adoptionspapper och en bröstpump. Han var inte önskvärd. Facit känner vi till: Mats är med i Glada Hudikteatern, har gjort många reklamfilmer och några långfilmer. Några långfilmer. Hur många har inte velat göra det men aldrig fått?
Mats Melin har alltså Downs syndrom. Synen på denna kromosomavvikelse har förändrats oerhört sedan han föddes. Det kunde ha varit min mamma. Det kunde ha varit jag. Eller du. Eller din moster, eller din kusin.
Jag hade tänkt skriva många kloka saker, men nu är klockan så mycket att jag inte orkar. Men det var nåt i stil med hur vi ser på varandra, vilka som får vara med i samhället. Får man vara med även om man inte är lika framgångsrik och glad som Mats Melin? Om man faktiskt inte kommer att spela in långfilmer, inte kunna prata, inte kunna gå?
Hur som helst, till Mats Melins föräldrar, och många andras, säger jag tack. Det är skönt med bevis. Ibland är det dock motbevisen som behövs.