Våra två världar. Eller tre.

I dag träffade vi på en annan familj med ett barn med Downs syndrom. Det är lite speciellt att göra det, man delar något som det är svårt för andra, utan barn med Downs syndrom, att förstå. Man har ett naturligt nätverk över hela Sverige, eller egentligen hela världen, och man kan prata om glädjeämnen och svårigheter som inte så många andra har tänkt på.
Likadant med adoption. Man delar något med andra som har adopterat, även om det i vårt fall inte är synligt utanpå. Men bara de som gått igenom en adoptionsprocess kan riktigt förstå vad det innebär. Det finns få andra som jag kan prata anknytning med på samma sätt som med andra adoptivföräldrar. Vår tredje värld, med särkullbarn/skilsmässobarn/bonusbarn, delar vi med ganska många. Men det är ändå en värld som inte fullt ut går att förstå om man inte har varit inne i den själv, tror i alla fall jag. Alla våra världar kan ha sina speciella glädjeämnen och bekymmer. Men jag måste säga att vårt liv innehåller få problem. Bara helt vanligt trots, helt vanlig svartsjuka och syskonbråk inom familjen och stolthet och kärlek när de träffar andra.
Nu är det sommar, kylig sådan, men skönt att vara ledig även om det fortfarande är intensivt. Just nu sitter Lilla A på golvet, eller rättare sagt kryper omkring och undersöker allt. Hon vill inte sova trots att hon är trött. Envis är hon. Mamman vill snart lägga sig. God natt.