I går hade jag och Lillsmurfen egentid och åkte till en kompis till honom. Jag har knappt gjort saker vart och ett med barnen på ett och ett halvt år (om man räknar bort sjukhustid med Lilla A). Konstigt, men skönt att bara tänka på honom. Det kommer nog att bli så framöver också. Lilla A kommer att ha sina kompisar här, förhoppningsvis, men också åka till sina andra kompisar, spridda över Storstockholm. Lilla A fick nya skor i går, sina första. Pappan och hon var och provade ut nya skor, med extra stöd, som hon får om några veckor, men han köpte också ett par andra. Storlek 17. Så litet!
I dag har vi firat en blåsig och ganska kall midsommar. Och Lilla A:s matpump krånglade, så för några timmar sedan ringde jag Hjälpmedelscentralens jour och en kille kom ut med en ny pump. På midsommarafton. Jag vet fortfarande varför jag betalar skatt, och är glad att vi bor här. Lilla A:s knapp på magen krånglar ibland, läcker med jämna mellanrum, men läkarna vet inte vad de ska göra. Ja, vi är trötta på detta nu. Jag önskar så att hon började svälja och äta ordentligt. Alla våra liv skulle bli mycket enklare. Men ändå. Tänk om vi hade bott i exempelvis Syrien. Eller Irak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar