Utan förskola försmäktar vi på denna ö

I dag skulle Lillsmurfen ha gått till förskolan, var förhoppningen. Han blev dock lite sämre igen och stannade hemma, liksom jag som hade semester. Pappan gjorde ett prov för att komma in på högskolan till hösten.
Allt gick bra här hemma, men Lillsmurfen saknar sina kompisar på förskolan. Och nu har jag även känslomässigt förstått att det är bra med förskola, för att träffa kompisar och lära sig det sociala samspelet, för att lära sig saker, för att leka, för att umgås med andra vuxna. Intellektuellt har jag förstått det för länge sen.
Snart ska vi ha möte med förskolechefen för att förbereda för att Lilla A ska börja till hösten. Då kommer de här känslorna vid inskolning att komma tillbaka. Lämna, gråta, sakna.....men jag antar att det tillhör livet. Men så jobbigt det är. Det vore mycket enklare om man inte hade några känslor.....