"En gång ska du vara en av dem som levat för längesen"

Kanske konstigt, eller inte konstigt alls. Men på sistone har jag tänkt på tiden. På att vår tid inte är oändlig, på att tiden går fort och ingen blir yngre. Kanske för att det är så tydligt att tiden går när man är nära barn. De växer och utvecklas och för en själv gäller det bara att hänga med. Kanske för att jag också tänker på hur det kommer att bli när vi är borta, hur deras liv kommer att se ut.
Kanske är det inte konstigt att jag tänker så, jag gör det i alla fall och i dag har jag tänkt på Pär Lagerkvists dikt:

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig så som havet. 

För övrigt är jag bättre och ska jobba i morgon. Lillsmurfen bättre, bara pyttelite feber i kväll. 
God natt.