I ett blogginlägg häromdagen skrev jag att jag egentligen inte är så orolig för Lilla A. Utan för alla er andra, utan att benämna vilka dessa andra är. Alla. Eller inte alls alla, utan de som har fördomar mot funktionsnedsatta och jag tänker att det ändå är ganska många. Men självklart inte alls alla. Jag har fördomar själv; inte ens jag är perfekt faktiskt. Så att dra alla över en kam är fördomsfullt. Men det känns som att tillräckligt många har fördomar, eller bara är rädda. Men så tänker jag att jag har träffat så många människor som inte är rädda, som säger att allt kommer att gå bra, trots att det kanske inte går på räls. Vettiga människor med erfarenhet av livet, som vet att det inte är en rak linje från A till Ö.
Det är väl bara det att man förbereder sig på att möta så många konstiga åsikter från rädda eller hotande människor. De finns. Men när jag tänker efter har vi mest mött vänlighet, eller helt enkelt bara vanlighet.
Jag måste se upp med vilka fördomar jag själv har.
I dag har vi köpt nya bärbuskar och lekt ute hela eftermiddagen. Otroligt varmt, känns som rena sommarsemestern och vi har träffat i stort sett samtliga våra närmaste grannar. Glad vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar