I dag, den 9 augusti 2011, satt vi i ett rum och väntade på en liten pojke. Någon kom in med honom, han var så liten och han hade röd tröja och bruna mjuka byxor. Han åt kex. Han satt i våra knän. Han var lugn.
I dag är han busig, pratar, sjunger och springer. Kex tycker han fortfarande om. Och han är vår.
Det här året har innehållit allt: glädje, oro, tårar, stress, trötthet, kramar, väntan, pappersinsamlande.
Skulle någon säga att jag var tvungen att göra om det, vet jag inte om jag skulle orka. Om det inte vore för Lillsmurfens skull. Då orkar jag allt, hur trött jag än är klockan nio på kvällen.
I dag är han busig, pratar, sjunger och springer. Kex tycker han fortfarande om. Och han är vår.
Det här året har innehållit allt: glädje, oro, tårar, stress, trötthet, kramar, väntan, pappersinsamlande.
Skulle någon säga att jag var tvungen att göra om det, vet jag inte om jag skulle orka. Om det inte vore för Lillsmurfens skull. Då orkar jag allt, hur trött jag än är klockan nio på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar