Nya mardrömmar

Natten mot i går drömde jag att vi letade efter en pojke som hade försvunnit i en skog. Det var inte vår son, han var med mig. Men i alla fall. I samma dröm åkte vi tåg och jag råkade somna. Jag vaknade hastigt och sprang av tåget - utan Lillsmurfen. Separationsångest? Omställningen att jag har börjat jobba och lämnar Lillsmurfen varje morgon?
För några veckor sen drömde jag att jag kom till förlossningen, men att jag var tvungen att betala för att komma in. Och ytterligare för ett tag sen att jag var på ultraljud och att de inte hörde hjärtljud. "Ja", sa de, "det är tvillingar men båda är döda."
I drömmar bearbetar man mycket. De döda tvillingarna beror säkert på att det första barnbeskedet vi fick i adoptionsprocessen var ett tvillingpar. Den ena blev sjuk, så de var plötsligt inte aktuella för adoption. Att jag skulle betala på förlossningen kanske beror på att i en adoptionsprocess betalar man hutlöst mycket pengar. Man kan glömma att bli insläppt eller komma vidare om man inte betalar.
Hemskt med tvillingarna, både i drömmen och verkligheten. Men livet är ju inte alltid vackert. Och allt blev ju så bra för oss sen. Vi fick det bästa barnet till slut.