Trots allt. Fantastiskt.

Förra veckan bjöd på vab med Lillsmurf som var hemma från skolan hela veckan, och stängd förskola i fredags då jag var hemma med båda två. Det gick fint med lite bakning, film och tv-spel. Lillsmurfen var uttråkad i slutet av veckan . Lilla A har inget emot att vara hemma och hon tycker att det är toppen att vara med Lillsmurfen. Han är hennes stora idol. Storebröder är ofta det och ibland tycker de att det är roligt och ibland bara helt förfärligt jobbigt. Det tycker även Lillsmurfen; han blir så trött på Lilla A ibland och säger dumma saker till och om henne. Men det är ändå roligt att se att de leker mer och mer med varandra, att de gläds åt varandra, skrattar med varandra och ibland bildar en pakt mot föräldrarna. Det är ju fantastiskt. Det är också fantastiskt att ha två barn som sjunger, hoppar, gungar, simmar, leker, spelar spel, kramas, äter, läser och går. Trots skrik i bilen på väg till simskolan, trots gråt av trötthet, trots tjuvnyp. En vanlig mulen tisdag i oktober har jag ändå så mycket att vara tacksam för. Det är lätt att glömma. En oktoberdag för fyra år sedan var allting annorlunda.