Hörselhabilitering, glädje, ont i magen

I går kände jag mig, trots att jag ofta är trött och trots att så många dagar är vardagar med tandborstning och fiskpinnar, genuint glad över mina barn. Tänk att de kom. Bara en sån sak. 

I dag var jag och Lilla A på hörselhabiliteringen och hon fick silikon i öronen för att prova ut hörapparater. Just det momentet var inte så kul, men annars gick det bra. Hon har en viss hörselnedsättning så jag hoppas att det kommer att bli bra med hörapparater, även om jag tror att det kommer att ta ett tag för henne att vänja sig. Det är mycket man ska vara med om. Jag har tänkt att det inte är så mycket mer särskilt att ha ett barn med funktionsnedsättning. Men jo, det är det, det är extragrejer som andra inte behöver tänka på. Sen är det ju så att det alltid är ett jobb att ha barn och man har ingen aning om vad det kommer att vara med om eller hur det kommer att vara med mera med mera. Men man behöver inte gå på vårdplanering med ett barn utan funktionsnedsättning. Man behöver inte kräva av förskolan att de ska tänka på att inkludera ens barn, att barnet behöver ett annat slags stimulans än majoriteten. Man får som förälder kämpa med helt andra saker. Och jag fortsätter att drömma om en värld där alla helt självklart ska vara med. Det gäller att kämpa på i sådana fall. 

Jag har haft lite ont i magen i dag. Är trött. Ska sova. Nyss låg jag i soffan med en katt på magen. Avstressande.