Tänk om vi bodde närmare varandra, så nära att man kunde ses kanske en gång i månaden, eller varannan vecka, eller när det passade en tisdag eller söndag. Nu gör vi inte det. Vi har båda familjer på långt (Småland) eller jättelångt (England) avstånd. Men det är väldigt kul när vi ses. I kväll var min bror här två timmar, innan han i morgon ska vidare till en kurs. Kort men intensivt. Och alla har ju inte ens en bror! Och det är ju bara jag som har min bror som bror! Hurra för oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar