I dag inledde Idag-sidan i Svenska Dagbladet en artikelserie om barn som är annorlunda än sina föräldrar; döva, honosexuella, utvecklingsstörda. Är man adopterad är man också lite annorlunda än de flesta andra, kanske särslilt om man har en annan hudfärg än sina föräldrar.
I morgon är det en intervju med en mamma med en dotter med Downs syndrom. Den ska jag absolut läsa. De senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på hur olik man får lov att vara i vårt samhälle. Får man vara olik alls? Vad skulle du säga om dina nya grannar var ett homosexuellt par, vita föräldrar med bruna barn födda i Kenya, en familj med ett barn med Downs syndrom, abortmotståndare, pingstvänner, kommunister?
Är det okej med olika eller mest skrämmande?
I morgon är det en intervju med en mamma med en dotter med Downs syndrom. Den ska jag absolut läsa. De senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på hur olik man får lov att vara i vårt samhälle. Får man vara olik alls? Vad skulle du säga om dina nya grannar var ett homosexuellt par, vita föräldrar med bruna barn födda i Kenya, en familj med ett barn med Downs syndrom, abortmotståndare, pingstvänner, kommunister?
Är det okej med olika eller mest skrämmande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar