Så är det. Trots att Lillsmurfen vaknar klockan fem på morgonen, trots att han är så trött att han skriker, trots att Lilla A emellanåt är väldigt intensiv. Så är vår bästa tid nu, när Lillsmurfen säger att han är kär i mig, bara mig, när Lilla A kramar och vill sitta nära, när båda barnen kryper upp bredvid i soffan, när de nu har börjat leka med varandra då och då. Jag är trött, men njuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar