Å ena sidan: en alltmer populistisk politik. Vänster-höger, blockpolitik, hårdare krav, hårdare ton. Nedskärningar, högre krav för att få assistans. Och samtidigt finns 325 miljarder kronor som göms undan (betalas till så kallade brevlådeföretag) varje år och jag undrar varför man fortsätter att jaga helt vanliga medborgare som sliter för att få vardagen att gå ihop - visst finns det helt vanliga människor som fuskar men de är ju ändå i minoritet - och inte ger sig på dem som verkligen fuskar, som gömmer undan skatt. Ja, jag vet, ingenting är svart eller vitt. Det är dyrt att ha företag i Sverige, man betalar mycket i skatt. Man sliter jämt. Men det är någonting i mig som skaver.
Och så tester för att få reda på eventuella kromosomavvikelser. Klappjakt. Jakt på den perfekta människan som arbetar jämt men aldrig är sjuk, som presterar på topp och samtidigt har en perfekt gräsmatta och aldrig klagar.
Och så en massa barn som väntar på att få föräldrar, men väntar förgäves. Som är ensamma i världen.
Oro eller förväntan? Jag hoppas i första hand på fler samtal, inte mer skrikande om att jag har rätt, du har fel. Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar