I går när jag och Lilla A var i vår lilla affär, tänkte jag att ja, det här med funktionsnedsättning, man får helt enkelt lära sig att bjuda mer på sig själv än andra kanske behöver. Vare sig man vill eller inte. Lilla A är väl inte helt som andra snart fyra-åringar. Hon pratar inte lika bra som de, hon kastar mat oftare än de. Men det. Det bjuder vi på! Hon kan också konsten att få de allra flesta (ja, undantag finns förstås, dem får man kanske kittla för att få att skratta. Men alla är inte ens kittliga.) att le. Man får helt enkelt lära sig vad som är viktigt här i livet. Tänk så många som skulle behöva lära sig det.
I kväll är jag helt slut efter några timmar på Ikea, lek, promenad, fika och inlämning av bilen på verkstad. Men nu ska jag hjälpa Storasyster med svenskläxa. Adjö.
I kväll är jag helt slut efter några timmar på Ikea, lek, promenad, fika och inlämning av bilen på verkstad. Men nu ska jag hjälpa Storasyster med svenskläxa. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar