Att leka med kompisar blir mer och mer viktigt för Lillsmurfen. Han fyller snart sex år och det är precis den utvecklingen det ska vara i den åldern. På fredag ska han sova över hos en kompis för första gången - får se om han vågar....Inte helt lätt som förälder, inte för mig i alla fall, att veta när han klarar sig själv och hur mycket han klarar själv. Man behövs ju liksom fortfarande, man är ju den stadiga basen som han hör ihop med, grunden för allt viktigt i livet, den man får julklappar av och den som läser högt för en och åker på semester med. Men cirklarna utanför hemmet blir större och större. Personligen tycker jag att det är ganska skönt att Lilla A fortfarande behöver hjälp i lekparken; det betyder att jag kan spana på Lillsmurfen när vi är där samtidigt....
När vi var på Kolmården förra veckan smet han iväg till Bamseteatern själv, utan att vi såg att han gick dit. Vi skulle ju på den, men han sprang bara iväg och satte sig i publiken, där jag upptäckte honom precis innan vi skulle dela upp oss och leta. Visst hade han ett band med våra telefonnummer runt armen, men ändå. Han måste säga till om han ska nånstans - hoppas han har lärt sig det nu.
Semestern lider mot sitt slut. Vi njuter av de sista dagarna, i dag var vi i Vaxholm och Lillsmurfen och hans kompis blev äkta spioner. Läskigt, men kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar