...att ha ett barn med Downs syndrom. Men det kan jag inte. Jag kan bara tala om hur det är att ha vårt barn som har fötts med en extra kromosom. Hon är oftast glad, men bestämd, och kan vara väldigt sur. Hemma åtminstone. Hon har börjat förstå att man kan gå på pottan eller toaletten. Hon säger några ord. Hon gillar att kramas, hon gillar att vara bland folk men är blyg om hon inte känner dem. Vi vet inte hur hon kommer att vara om fem år, eller om ett, men det är väldigt roligt att lära känna henne. Hon är rolig. Det var kämpigt när hon var sjuk som bebis, när hon opererade hjärtat och inte åt.
Jag önskar också att jag kunde tala om för dig hur det är att adoptera. För vår del gick det snabbt när vi väl fick besked; det fick vi i juli och i augusti träffade vi vår son för första gången. Men dessförinnan var det en massa strul, en massa byråkrati, en massa väntan och utredningar och papper och frustration. Vi fick resa tre gånger och var väldigt lättade när vi kom hem.
Med detta vill jag säga att vi, ingen av oss, har någon aning om hur livet kommer att bli. Hur livet med barn kommer att bli. Det kommer att bli annorlunda. Det kommer att vara jobbigt, det är jobbigt, det är intensivt, det är konflikter, det är trötthet och kompromisser och det är roligt och oroande, fantastiskt och nära, känslofyllt och livligt. Det upptar hela ens liv.
Att välja bort ett barn bara för att sannolikheten är stor att det har Downs syndrom. Eller för att det inte har ens egna gener. Så glad jag är att i alla fall inte vi gjorde det. Det är ibland väldigt jobbigt att ha barn och ibland känner jag mig som en usel förälder, men det finns en massa barn, alltså väldigt många, som har rätt till en familj men inte har det. Man känner kärlek, bara kärlek och självklarhet, när man träffar sitt barn för första gången, även om det är nio månader gammalt. Och det finns mycket kärlek i en extra kromosom.
Det är så det är. Det var det jag ville tala om, i dessa tider med en massa ifrågasättanden åt både ena och andra hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar