Hur ger man uppmärksamhet till båda sina barn utan att ta ut sig?

Jag vet: det går inte. Det är ett arbete att ha barn och vi har ju faktiskt tre, även om den ena är mer eller mindre självgående, fast uppmärksamhet, hämtning och läxhjälp behöver hon ju. Jag önskar att jag kunde vara hemmafru ibland (nej, jag bara skojar). Men jag har funderat på hur man gör. Lilla A kräver tid eftersom hon inte klarar sig, rent fysiskt, själv. Hon går men springer inte än. Hon är mjukare i kroppen än sina jämnåriga, hon är kortare eftersom personer med Downs syndrom är kortare än dem utan. Hon talar några ord.
Ja, det är lite jobbigt ibland. Det förnekar jag inte. Att dessutom jobba och pendla och hinna pusta ut. Ja, hur gör man? Det finns avlastning men är allvarligt talat inte något vi funderat på just nu. Lilla A kommer med stor sannolikhet att kräva mer tid, kommer att behöva mer tid för att lära sig saker och klara sig själv. Och borde vi träna mer med henne? Skulle man inte behöva sluta jobba då? och hur kan man då handla mat och betala av på lånen?
Funderingar en slaskig, tråkig måndag när barnen har somnat och jag har lite lite ont i halsen. Fortsättning följer.