Att inte låta sig stressas trots att man knappt träffar sina barn på hela dan

I går kväll var det föräldramöte på Lilla A:s avdelning på förskolan. Det var pappan på. I kväll var det på Lillsmurfens, vilket jag var på och jag åkte dit direkt från jobbet. Kom hem lagom till att de la sig, så i dag har jag knappt träffat dem på hela dan. Trist, men jag har ju bestämt mig för att inte låta mig stressas. Vissa dagar kommer det att vara såhär, men absolut inte alla. Det är inte många dagar jag har varit ifrån dem, och det vill jag inte heller. Men just nu tar pappan de flesta lämningar och hämtningar på förskolan, jag jobbar och har två timmars pendlande om dagen. Så är det bara nu. Vem vinner på att jag känner mig stressad? Ingen.
God afton.