Jag har en kompis som brukar påminna mig om att jag inte får bli en ängslig Stockholmsförälder. Det är hennes uttryck för föräldrar som oroar sig för vad andra ska tycka, föräldrar som måste göra rätt, till exempel ha aktiviteter för barnen varje helg, läsa de rätta böckerna, börja lästräna, ridträna, träna fotboll, basket, innebandy....you name it. Helt enkelt är oroliga för att barnen ska halka efter. Eller bli mobbade. Eller inte ha de rätta kläderna. Eller det kanske är föräldrarna som måste ha de rätta kläderna, den rätta barnvagnen, piffa upp sig trots att man faktiskt inte orkar, ha ett välstädat hem OCH jobba heltid OCH ha det bästa och mest fantastiska sociala livet. Vara ängslig i största allmänhet. Att inte vara rätt, göra rätt, säga rätt.
Nej, sån vill jag inte bli och känner mig just nu väldigt tacksam för att vi tillbringar helgerna hemma, eller gör en aktivitet bara en av helgdagarna. Den aktiviteten kan vara att gunga i lekparken. Jag är också tacksam för att jag avstod Lillsmurfens dans på tisdagar. För förskolebarn räcker förskolan som stimulans. Och just nu hostar och snörvlar i stort sett samtliga i familjen. Vi behöver vara hemma och vara oändliga.
I går sa en annan kompis, en av dem jag var på Junibacken med, att jag är en supercool och bra mamma. Och vad andra tycker tänker jag helt enkelt strunta i.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar