Mullelopp, sensommar, drömanalys tack

I natt drömde jag dels att jag ammade Lilla A. De som läst bloggen ett tag vet att jag aldrig gjorde det, nästan inte alls. Lilla A hade svårt att äta och har fortfarande svårt. Sista tiden har jag tänkt mycket på att även Lillsmurfen måste få vara liten, att han ibland vill vara liten och ibland leker att han är en katt utan mamma och pappa (Se inlägg Vems bebis? Vår bebis!). Jag funderar mycket på det och kanske funderar jag också på, och bearbetar, att första tiden med Lilla A inte var som jag hade föreställt mig. Akut kejsarsnitt, ingen amning, Lilla A länge på sjukhus. Och Downs syndrom - även om det fanns i vår medvetenhet är det faktiskt inget man räknar med.
Jag drömde dels att jag var i en offentlig lokal, kanske ett sjukhus, med en massa andra människor. En mördare var infångad, men kom lös. Jag började springa och han (mördaren alltså) jagade flera människor, bland andra mig. Jag tänkte att han för allt i världen inte kunde få syn på mig och mörda mig. Det skulle vara en katastrof för min familj, framförallt för mina barn. Och jag tänkte att jag inte skulle ha börjat springa eftersom jag då var lättare att få syn på. Den som vill analysera det får gärna göra det. Eller inte.
I dag sprang Lillsmurfen och Lilla A (med hjälp av mig) Skogsmulleloppet, 200 meter. Solsken, värme, kompisar och Mulle på besök. Jättekul! Sommaren dröjer sig kvar. Skönt. Men jag måste säga att det också ska bli skönt på nåt sätt när hösten kommer på riktigt. När man bara får vara hemma och dega.