Ett litet prov som väcker starka känslor. I alla fall hos mig.

De senaste veckorna har vi kunnat läsa om ett blodprov, ett fosterdiagnostikstest som ska vara säkrare än de tidigare. Jag har läst på hemsidan fostertest.se, att testet beskriver att man kan se kromosomavvikelser som till exempel Downs syndrom. Att man redan i graviditetsvecka 10 kan se dessa kromosomavvikelser, varav Downs syndrom är den vanligaste. För mig känns det som att personer med Downs syndrom blir utpekade som icke önskvärda. Kanske är de också icke önskvärda, eftersom de flesta graviditeter där man sett en ökad sannolikhet för Downs syndrom avbryts. Nästan alla.
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: jag är för fri abort. Det är upp till varje kvinna att bestämma över sin kropp. Det kan finnas tusen och en anledningar till att man gör abort. Man ska få stöd och erbjudas samtal om sitt beslut, anser jag, för det kan inte vara ett lätt beslut. De som gör fosterdiagnostik måste också erbjudas samtal. Det måste vara en neutral samtalston. Det finns kromosomavvikelser som är svåra att leva med. Jag anser inte att Downs syndrom är en av dem. Det enda vi har problem med är Lilla A:s ätande, för övrigt är hon kommunikativ, glad, aktiv, social. Hon utvecklas både fysiskt och mentalt, precis som andra barn. I framtiden kommer hon med stor sannolikhet både att ha ett jobb, många vänner, en aktiv fritid och bo i en lägenhet. Hon kommer att behöva mer stöd än många av oss andra, men jag skulle tro att hon kommer att ha ett bra liv.
Det jag menar är att vi måste verkligen veta vad vi gör när det kommer sådana här tester. Vi måste veta vad vi ska göra med informationen, vem som ska bestämma över livet, bestämma vad som är ett bra liv och veta att just personer med Downs syndrom många gånger har ett bra liv. Visst skiljer det mer mellan personer med detta syndrom än mellan de flesta av oss andra, men vad jag vet och har hört under dessa månader är att alla har ett bra liv.
Ibland kan det kännas som att ett test för att se kromosomavvikelser är något som man gör lättvindigt, som man "ska" göra för att alla andra gör det. Oreflekterat. Jag säger inte att det är så för alla, men den allmänna tonen uppfattar jag så. Och att det faktiskt just är Downs syndrom man vill "komma åt". De flesta syskon till personer med Downs syndrom säger att de har blivit mer toleranta och har mer förståelse för att människor får vara olika. Det är inte alltid lätt att ha en familjemedlem med en funktionsnedsättning, men det berikar, för att olika är bra.