Kulturfestival och återrapport (den sista!)

I dag har jag, Lillsmurfen och Lilla A varit i stan hela dan. Kulturfestival råder tills i morgon och vi träffade våra kompisar som är de vi träffar oftast av alla kompisar, skulle jag tro. Mamman är en gammal kompis till mig, som jag känt i över 20 år, och dottern är född i Ryssland och också adopterad. Det känns fantastiskt att ha den kontakten, vi träffades första gången med barnen i mars 2012 och sen dess har vi nog träffats varannan vecka i snitt. I dag åkte vi karusell, åt glass och tittade på en dansföreställning och en teaterföreställning. Lilla A var djupt koncentrerad under dansföreställningen, men på teaterföreställningen sov hon. Men det är så roligt att se att hon är nästan mest koncentrerad av alla barn när hon ser dans eller någon annan föreställning. När hon och jag var på en dansföreställning i juni, följde hon också med vad som hände väldigt noga.
Pappan var hemma och fixade lekrummet, vi ska måla det och sortera leksaker så att det blir lättare och roligare att använda. Visst hade det säkert varit bra för Lillsmurfen att träffa sin kompis själv, men jag tror att den tiden kommer. Än så länge har det ofta varit jag, han och Lilla A som gjort saker och jag tror att det måste bli så ett tag, eftersom pappan både ska plugga och bygga färdigt övervåningen. Men jag tror också att vi mer och mer kommer att göra saker ett barn och en förälder. Det behövs ibland. Resten av gångerna får de ta del av varandras världar och jag är helt säker på att de båda kommer att lära sig massor av det.
Snart ska vi skicka in den sista återrapporten och berätta hur adoptionen går. Jag är så tacksam att detta blir den sista återrapporten, så slipper vi tänka på det sen. De som har adopterat från Ryssland efter ett visst datum 2013, måste skicka in rapporter tills barnet blir 18. Tack och lov att vi slipper! Det verkar kanske löjligt, men när jag fick mejlet från Barnen framförallt i går, som berättade att det var sista återrapporten, kände jag hur en sten föll från mina axlar. Ja, faktiskt. Jag slappnade av. Snart är den biten över. Då återstår bara resten av det fantastiska, krångliga, underbara, konstiga livet!