2013-09-05

Kan inte sluta tänka på syriska flyktingar

Eller rättare sagt kan jag inte sluta tänka på ett inlägg i radions "Ring P1" jag hörde häromdagen. En kvinna hade mejlat programmet och var upprörd över att syriska flyktingar ska få uppehållstillstånd i Sverige. "Här kommer de och får allt betalt utan krav på motprestation!" Jamen, det är liksom det som är meningen - det är det som innebär att vara flykting. Man väljer inte att bli det, det är inget man planerar, "om två år ska jag fly mitt land". Man tvingas till det, av ett eller annat skäl.
Min pappa är flykting, eller hans föräldrar åtminstone. De åkte båt över Östersjön en natt i oktober för längesedan. De kom till Gotland. De hade naturligtvis inget med sig, man kan liksom inte ta med sig något när man flyr.
Återigen vill jag säga att jag vet att livet är komplicerat. Jag förstår att Sverige inte kan ta emot alla flyktingar i hela världen, eller hjälpa alla som behöver hjälp. Det gör vi inte heller. Men lite humanism kanske kunde hjälpa.
Varför skriver jag detta? Jo, jag blir upprörd över namninsamlingar mot hvb-hem och protester mot hem för ensamkommande flyktingbarn. Jag upprörs över ensidiga uttalanden om att flyktingar inte behöver prestera något när de kommer hit. Ok, vi säger att det blir krig i Sverige. Eller att du känner ett barn från Syrien som har förlorat hela sin familj. Eller att du får ett dövt barn och måste lära dig teckenspråk.
Och för övrigt tror jag att även syrier vill ha ett arbete att gå till, som de flesta av oss vill. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar