Ofta hinner jag inte tänka efter särskilt mycket i vardagen. Det går så fort, händer saker hela tiden. Frukost, gå till förskolan, mata Lilla A, lägga Lilla A, tvätta, städa et cetera et cetera. Ja, ni vet ju själva.
Sedan finns det ögonblick. Som i morse, när jag och båda barnen låg i sängen medan pappan gick till jobbet. Som nu, när de sover och vi sitter här med min pappa på besök och ser på film. När det är lite lugnare och jag kan slappna av en aning. Då betänker jag att efter många år av barnlängtan hände allt, precis allt. För fem år sedan träffades vi.
Resten är ett mirakel. Eller två.
Sedan finns det ögonblick. Som i morse, när jag och båda barnen låg i sängen medan pappan gick till jobbet. Som nu, när de sover och vi sitter här med min pappa på besök och ser på film. När det är lite lugnare och jag kan slappna av en aning. Då betänker jag att efter många år av barnlängtan hände allt, precis allt. För fem år sedan träffades vi.
Resten är ett mirakel. Eller två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar