Jag har tänkt mycket på en mening i en kommentar jag fick på bloggen: "Det skulle vara jobbigt att få ett handikappat syskon." Ja. Det är säkert jobbigt att ha ett handikappat syskon. Men det är jobbigt att ha syskon över huvud taget ibland. Det är jobbigt att ha barn. Jättejobbigt. Kärleken till ens barn är oändlig. Överväldigande. Men ibland är det så intensivt och svårt att man tror att man ska bli knäpp.
Barnen kan råka ut för allt, från förkylningar till döden. Det vet du inte i förväg och det finns inga garantier men som förälder måste du klara av allt.
Men vi vill liksom att livet ska gå på räls. Vi vill undvika all form av smärta. Har jag rätt?
Vi kan inte undvika smärtan. Det tror i alla fall inte jag. Vi kanske inte ens ska sträva efter ett smärtfritt liv.
Med detta sagt tycker jag fortfarande att det här med fosterdiagnostik är en svår fråga.
Barnen kan råka ut för allt, från förkylningar till döden. Det vet du inte i förväg och det finns inga garantier men som förälder måste du klara av allt.
Men vi vill liksom att livet ska gå på räls. Vi vill undvika all form av smärta. Har jag rätt?
Vi kan inte undvika smärtan. Det tror i alla fall inte jag. Vi kanske inte ens ska sträva efter ett smärtfritt liv.
Med detta sagt tycker jag fortfarande att det här med fosterdiagnostik är en svår fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar