Ja, vad ska man säga om det egentligen? Bra eller dåligt? Jag tror att om man får erbjudandet, är det många som gör testet utan att tänka efter, utan att veta vad de ska göra med informationen. Vi gjorde inget test, men en kompis till mig sa att hon inte trodde att jag skulle ha gjort abort även om vi hade fått reda på att det var högre sannolikhet för Downs syndrom.
För helt säkert är inget test. Man får bara veta om det är en högre sannolikhet, eller risk som en del säger, för kromosomavvikelser. Men tänk om man aborterar en framtida forskare som tar fram botemedel mot, säg, Alzheimers sjukdom. Och samtidigt - vem är jag att säga att man inte ska göra testet, eller inte göra abort? Jag är inte emot abort, verkligen inte. Det är upp till var och en att bestämma och jag är inte domare over någons liv. Jag har ingen aning om hur vars och ens liv ser ut. Det finns handikapp som är väldigt svåra, där livet bara blir en kamp.
Samtidigt - vad vet jag om handikappades liv? Är inte alla människors liv lika värda? Eller är det en annan fråga? Jag vet inte, för jag har inga svar.
Men - var går gränsen? Varför vill vi veta just om barnet i magen har Downs syndrom? I dag lever de allra flesta, om inte alla, människor med Downs syndrom väldigt bra liv med jobb, vänner och fritidsintressen. Vissa gifter sig.
Finns det någon gräns? Är en framtid där vi designar våra barn inte alls avlägsen?
Vad tror du?
För helt säkert är inget test. Man får bara veta om det är en högre sannolikhet, eller risk som en del säger, för kromosomavvikelser. Men tänk om man aborterar en framtida forskare som tar fram botemedel mot, säg, Alzheimers sjukdom. Och samtidigt - vem är jag att säga att man inte ska göra testet, eller inte göra abort? Jag är inte emot abort, verkligen inte. Det är upp till var och en att bestämma och jag är inte domare over någons liv. Jag har ingen aning om hur vars och ens liv ser ut. Det finns handikapp som är väldigt svåra, där livet bara blir en kamp.
Samtidigt - vad vet jag om handikappades liv? Är inte alla människors liv lika värda? Eller är det en annan fråga? Jag vet inte, för jag har inga svar.
Men - var går gränsen? Varför vill vi veta just om barnet i magen har Downs syndrom? I dag lever de allra flesta, om inte alla, människor med Downs syndrom väldigt bra liv med jobb, vänner och fritidsintressen. Vissa gifter sig.
Finns det någon gräns? Är en framtid där vi designar våra barn inte alls avlägsen?
Vad tror du?
Hej! Du har en fin blogg, jag har tjuvläst den ett tag! :-))) Jag har tre ivf-pojkar, och med den första och andra var det inte tal om fostervattensprov. Att överhuvudtaget bli gravid var så stort, att riskera graviditeten och barnet med ett prov var inte aktuellt. Med trean ville min man göra ett fostervattensprov. Jag var lite äldre, och han tänkte på de två pojkarna vi hade, att det inte är lätt att få ett handikappat syskon. Jag sa (precis som du menar), att det enda vi kan kolla upp är i princip Downs. Det kan hända en massa andra saker, som kan vara betydligt allvarligare. Så varför fokusera på just Downs? Det finns inget bra svar på den frågan, kanske är det en inbillad känsla av kontroll, att man vet att barnet åtminstone inte har Downs. Det är svårt. Vi gjorde ofstervattensprov till slut, jag kände mig som en skurk då det var en ivf-graviditet. Som att man gapade efter mycket, liksom. Jag kände mig bara så tacksam för att vara gravid. Att göra ett prov var som att säga att vi vill bara ha barnet om det är "friskt". Precis som du tror jag att var och en måste bestämma själv. Ingen har gått i någon annans skor. Men det är viktiga frågor att diskutera. Och hur stödet skall se ut för dem som behöver extra hjälp.
SvaraRaderaÄr iallafall glad att höra att Lilla A är hemma och har en fin sommar!
:-)))
Kul att du läser bloggen och att du gillar den! Jag förstår din tvekan över att göra test, jag gjorde det ju inte heller. men det är jättesvårt. Bara man vet vad man ska göra med svaret, och varför man gör som man gör, tror jag. Men som sagt - det kanske skulle finnas information om Downs på ett neutralt sätt. Inte vet jag. Jag tror i alla fall att upplysningen kan bli bättre, både om fostervattensprov och Downs syndrom.
Radera