Samma råd för anknytning för spädbarn som för adopterade

Ju mer jag läser på om anknytning, nyfödda och förlossning, desto mer tycker jag att jag ser hur likt det verkar vara att föda och knyta an till ett biologiskt barn, som det är att adoptera. Man ska ta det lugnt första tiden, vara hemma, inte träffa för många människor, låta föräldrar och den närmaste familjen vara de viktigaste personerna. Adopterade är väl delvis som nyfödda. Allt är nytt, de måste knyta an till föräldrarna, de måste lära sig att lita på en eller två vuxna - oavsett hur gamla de är när de kommer. Det kan gå fort, det kan ta lång tid, beroende på personlighet och bakgrund.
Spädbarn har inget bagage med sig, som adopterade faktiskt har, men det kan ta lång tid ändå. Inte minst för föräldrarna, har jag förstått. Vad än alla säger, så verkar det som att det kan ta ett tag innan man känner en riktig föräldrakärlek och närhet till sitt barn. Man känner ju inte varandra och det är en stor omställning för alla inblandade.
Jag kände inte en jublande mammalycka (vad det nu är) när jag höll Lillsmurfen i mina armar för första gången. Mer att allt kändes rätt och naturligt. Kärleken och lyckan har blivit större med tiden. Och blir starkare för varje dag - vilket ju faktiskt är helt fantastiskt!