Nu har vi fått plats i förskolan efter jul. Lite märkligt känns det att en sån liten människa ska börja - men han kommer då att vara två år och tre och en halv månad. Inte är det för litet och jag tror att allt kommer att gå bra. Han behöver kompisar, han gillar ju andra barn, och annan stimulans än från oss.
Men man vet aldrig. Med adopterade är det så att man egentligen inte vet vad de varit med om, mer än att de gått igenom minst två separationer, även om de inte kommer ihåg det. Lillsmurfen är två år, men hos oss, sin familj, har han bara varit i tio månader. Allt går bra med honom - men vi har inte haft barnvakt ännu, till exempel. Det har känts så viktigt med anknytningen.
När barn börjar förskolan går de också igenom en separation, från att hela tiden vara med föräldrarna; vilket kan väcka ångest och rädsla hos alla, men oftare hos barn som är adopterade.
Jag har höga tankar om förskolan och förskollärare. Förskollärarutbildningen är säkert också jättebra, men vad jag vet läser man inget om adopterade - olyckligt och trist tycker jag. Jag säger nu inte att inskolning och förskolan tar lång tid och är jobbig för alla adopterade, men för tillräckligt många - om det inte sker på deras villkor.
Därför är det så bra att adoptis finns, ett företag som erbjuder utbildning om adoptionsprocessen, om anknytning, om hur det påverkar små barn att bo på barnhem, om förskolestart och om vad alla som möter adopterade i jobbet behöver tänka på.
Jag ska i god tid före förskolestart förhöra mig om vad personalen vet om adopterade. Om de inte känner till adoptis tänker jag tipsa om dem. Lägger till dem i mina länktips.
Men man vet aldrig. Med adopterade är det så att man egentligen inte vet vad de varit med om, mer än att de gått igenom minst två separationer, även om de inte kommer ihåg det. Lillsmurfen är två år, men hos oss, sin familj, har han bara varit i tio månader. Allt går bra med honom - men vi har inte haft barnvakt ännu, till exempel. Det har känts så viktigt med anknytningen.
När barn börjar förskolan går de också igenom en separation, från att hela tiden vara med föräldrarna; vilket kan väcka ångest och rädsla hos alla, men oftare hos barn som är adopterade.
Jag har höga tankar om förskolan och förskollärare. Förskollärarutbildningen är säkert också jättebra, men vad jag vet läser man inget om adopterade - olyckligt och trist tycker jag. Jag säger nu inte att inskolning och förskolan tar lång tid och är jobbig för alla adopterade, men för tillräckligt många - om det inte sker på deras villkor.
Därför är det så bra att adoptis finns, ett företag som erbjuder utbildning om adoptionsprocessen, om anknytning, om hur det påverkar små barn att bo på barnhem, om förskolestart och om vad alla som möter adopterade i jobbet behöver tänka på.
Jag ska i god tid före förskolestart förhöra mig om vad personalen vet om adopterade. Om de inte känner till adoptis tänker jag tipsa om dem. Lägger till dem i mina länktips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar