Att vara mamma och att vara bonusmamma

I princip autentisk dialog mellan mig och storasyster i veckan:
– Jag mår illa.
– Okej, lägg dig och vila lite då. Hur mår du illa?
– Det känns som om jag ska kräkas.
– Jag kan ta in en hink som du kan ha bredvid sängen. Eller så får du gå på toaletten.
– Mmmm. Jag vill att du ska trösta mig.
Vi kramas.
– Vill du ha lite varm mjölk? Eller vatten?
– Nä, jag vill att du ska göra som mamma.
– Hur gör hon då?
– Det får du fråga henne om.
– Men hon är ju inte här.
– Nä, men jag vill att du gör som hon i alla fall. Hon gör på ett speciellt sätt. Men du är inte min mamma.
– Nej, jag vet.

Klart det är skillnad för storasyster nu när jag har blivit mamma, fast inte till henne. Vi har inte pratat så mycket om det, men jag är säker på att vi kommer att göra det. Jag måste medge att det är skillnad för mig också. Jag och storasyster har alltid, det kan jag nog säga, haft en bra relation. Men nu har jag blivit mamma på riktigt och ett nytt barn påverkar alla i familjen. Det är inte alltid lätt.