Jag måste lära mig att inte ta allt så personligt

I lördags på festen. Jag gick ut med barnen ett tag, till en lekpark. Alla barn utom Lilla A snurrade på en snurrleksak, vad den heter vet jag inte. Lilla A ville förstås vara med men eftersom hon inte är lika stadig som de andra måste man ta det lugnare med henne. De andra ville inte snurra när hon var med (Lillsmurfen snurrade henne lite grann). Hon och jag gick in en stund och när vi kom tillbaka ropade de "Å nej!" I sådana lägen tar jag allting personligt. Kan jag låta bli att göra det? Men: de andra barnen var väldigt små själva, jag förstår att det inte är lika roligt att snurra långsammare. Men jag är en sånär som tycker att alla ska få chans att vara med, på sina villkor. Jag är en såndär som tycker att man måste se till att bjuda de som inte blir bjudna. Men jag vill bli bättre på att inte ta allt personligt. För min egen skull.
Å andra sidan. I söndags i lekparken. Lilla A fick vara med några äldre grabbar på fotboll. Till och med mamman hoppade in en minut. Jag gjorde mål. Det har nog aldrig hänt förut.
I dag var jag hemma med förkyld Lilla A igen. Hämtade Lillsmurfen på eftermiddagen och åkte och fiskade med honom, med ett spö han fick i present. Det var en väldigt fin kväll.
Från och med i morgon ska jag börja träna på det där med att inte ta allt personligt.