Det är intensivt att umgås med två små barn. Ibland bråkar de, eller rättare sagt Lillsmurfen blir sur på Lilla A, som blir ledsen och kommer till mamma. Mamma försöker, med skiftande resultat, att kompromissa och vara pedagogisk. Vissa saker får man ju inte göra. Lilla A får mycket uppmärksamhet eftersom hon behöver mer hjälp (fast ibland undrar jag, hon verkar klara sig rätt bra) och jag går och pussar Lillsmurfen ibland. Hon vill vara med Lillsmurfen och hans kompisar, precis som jag ville vara med min storebror när vi var små (och jag skulle faktiskt tycka att det vore trevligt om vi kunde träffas lite oftare nu också!). Så är livet. Fast de verkar klara sig rätt bra ändå, men den här helgen har jag för första gången tänkt att Lilla A om några år kommer att behöva träffa människor och kompisar som hon. Och jag ser fram emot när pappan har pluggat klart våren 2017, så att vi ibland kan dela upp barnen och så att de kan göra varsin aktivitet lite enklare. Men det tar vi då. Än så länge får vi på helgerna klara oss med lekpark, varandra, gudmödrar, museer, Junibacken, kompisar till antingen den ena eller andra, lego, böcker, serietidningar. Och det är nog inte det sämsta när man tänker efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar