Om jag inte har förstått det förut, så förstod jag i dag hur bra förskolan är. En tvåochetthalvtåring, åtminstone vår, är aktiv, klättrig, busig och i stort behov av kompisar och aktivitet. I dag lämnade jag honom senare på förskolan eftersom jag och Lilla A skulle göra ett ärende och hämta honom senare, så på förmiddagen var vi hemma alla tre. Mycket energi gick åt till att säga åt honom att han inte får klättra på bordet med mera, och samtidigt mata och byta blöja på den lilla. När jag lämnade honom på förskolan var han glad, likaså när jag hämtade honom. Så i dag grät varken han eller jag, vilket vi inte gjort de senaste dagarna faktiskt. Jag ser ett ljus i tunneln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar