Moderskap och pärlörhängen

Jag satsar på pärlörhängen i domstolen. Har använt dem en gång tidigare, vad jag minns, och det var när jag gifte mig. Men någonstans för ett tag sedan läste jag en artikel om att pärlörhängen är synonymt med att man är en god mor.

Det måste absolut vara sant, eller? Synd att chansa i alla fall. Det får bli pärlorna:-) 

Aldrig mer gympa?

• HEM
• ANLÄGGNINGAR
  • Annexet
  • City
  • Farsta
  • Gärdet
  • Hornstull
  • Karolinska Institutet
  • Kista Entré
  • Kungsholmen
  • Lindhagen
  • Ringen
  • Råcksta
  • Skarpnäck
  • Skrapan
  • Sveavägen

Nu är det gjort. Nu har jag tagit bort autogirobetalningen på mitt årskort på Friskis och Svettis, i alla fall för ett tag. Inser att jag nu är så stressad och har så mycket att fixa att jag inte kommer att komma iväg. Det kommer jag inte att göra sedan heller. Men kanske. Någon gång. Hoppas jag.
Nu ser jag däremot fram emot långa promenader i gnistrande snö och solsken med varm chokladpaus. För allt kommer att bli perfekt - det känner jag på mig. Jag kommer att promenera så mycket att jag går ner i vikt, mitt barn kommer alltid att vara glad, aldrig ledsen och aldrig sur eller arg.
Eller?

Hur tänker ni, politiker? Eller är det jag som inte fattar?

När man föder barn kan den andra föräldern (om man nu är två) vara ledig i tio dagar i samband med barnets födelse. När man adopterar har man rätt till fem dagar var, eller tio dagar om man är ensamstående. Dessa dagar kan tas ut som dagar med tillfällig föräldrapenning när man reser och hämtar barnet. Våra resor kommer sammanlagt att ta 21 dagar. Vi kan ta fem dagar med tillfällig föräldrapenning var. De andra dagarna tar vi semester och tjänstledigt.
Blev det något fel här - för det är ju inte lika, eller är det jag som tänker helt fel nu? Jag är så dålig på matte.
Jag tycker att man borde få minst tio dagar per vuxen som tar hand om barnet i samband med att man reser och hämtar barnet. Dessutom till exempel 14 dagars betald ledighet som man kan sprida ut hur man vill i samband med att man samlar in alla papper, fixar visum, går till banken, gör läkarbesök och så vidare. Eller blir det för dyrt?
Rätta mig gärna om jag har fel.

Du och jag. Och katterna.

Varannanveckaslivet går snart mot sitt slut (under förutsättning att vi blir godkända i domstolen), insåg vi häromdagen. Varannan vecka med barn alltså.
I fredags tog jag på mig min bröllopsklänning och allt var ganska romantiskt. Fast egentligen var helgen mest som vanligt. Med tre hungriga, gosiga, busiga och mjuka katter. Helt ok det med!

Tjuvstart

Advent kommer som en befriare, tycker jag. Det är inte första advent förrän nästa söndag, men jag kan inte vänta. Börjar nu.

Vad ska jag ha på mig i domstolen?

Strikt, har vi fått veta. Propert. Jag tänker mörkt. Domstol. Seriöst. Vad tycker ni?

Klänning, kjol eller dräkt med kavaj och brallor i samma mönster. Alla är mörka. Tråkigt eller ger det ett bra intryck? Jag hade tänkt hinna gå till frisören också, men det hinner jag nog inte. För många papper som ska fixas. Eller måste jag hinna?

Frysa ner äggen? Men hallå - det finns ju redan barn!

I dag läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att det blir vanligare att frysa ner sina ägg. Ensamstående kvinnor i 30-40-årsåldern som inte träffat "den rätte", fryser ner sina ägg för att sedan kunna tina upp dem, stoppa in dem i kroppen och bli gravida. Förhoppningsvis lite längre än om de hade låtit naturen ha sin gång.
Låt oss säga att en kvinna som i dag är 30 och fryser ner sina ägg, träffar den rätte nästa år. De flyttar ihop efter ett halvår men väntar ett år med att försöka få barn. Det tar åtta månader att bli gravid, ponerar vi. Då är hon 32, 33. Hon får missfall, vilket blir vanligare från 30-årsåldern, och är man runt 35 är det ännu vanligare med missfall. Efter ett halvår blir hon gravid igen och denna gång går det bra.
Men säg att hon skulle ha bestämt sig för att adoptera i stället. Det hade tagit några år det också, och om hon skulle göra det med sin sambo måste de ha gift sig. Men de hade fått ett barn som redan existerar. Det finns alldeles för många barn som inte har en familj, men som skulle behöva.
Jag vet att jag raljerar. Jag kanske inte borde skriva om sådana här politiska, eller moraliska, saker i bloggen. Den kanske bara borde handla om när vi ska resa, vad jag ska ha för kläder i domstolen, om vad vi har handlat, som tröjor och mössor och skor.
Men jag kan inte låta bli att raljera, eller vad jag nu ska kalla det. Det finns många som absolut vill försöka få biologiska barn, som är inne i en process där man inte kan tänka på annat. Och köerna för att adoptera är ju faktiskt långa och det är dyrt. Adoption är inte ett alternativ för alla.
Men jag tycker att det borde kunna vara det för fler.

Läs artikeln här: http://www.dn.se/nyheter/sverige/singlar-fryser-ned-sina-agg

Och hur har ni det med ekonomin då?

Nä, den frågan fick vi nog inte sådär rakt på. Men under en medgivandeutredning kollas typ hela livet: uppväxt, barndom, syn på barn, nuvarande förhållanden, äktenskap och arbete. Det finns ganska många historier om vilka frågor man får och att man måste vara en i det närmaste perfekt person som inte har gjort några som helst misstag i livet. Jag vet inget om det eftersom jag har haft bra utredningar med bra socialsekreterare. Jag har hört en del som råkat ut för påståenden som "det är ingen idé för du är ändå för gammal". Men jag tror att det är ovanligt.
Man behöver heller inte ha en jättehög månadsinkomst för att adoptera, bara man kan klara att försörja ett barn. Bara man tänkt igenom vad det innebär att bli förälder och inte är missbrukare.
Men visst finns det orättvisor. I vissa länder anses det farligt att ha diabetes, något som i Sverige inte brukar vara ett så stort hinder. Sitter man i rullstol är det nog inte så bra heller. Skulle alla bli lika kollade, skulle det inte finnas lika många barn som det gör. Och att gå föräldrakurs önskar jag skulle vara obligatoriskt för alla blivande föräldrar. För att tänka igenom varför man vill ha barn, vad man har med sig hemifrån som man gillar och som inte gillar och vad man tror om sig själv som förälder.

Två resor bort

Det ska bli så otroligt skönt att fira jul i år. Det ska bli så oroligt skönt när väntan är över. Jag är tacksam över alla som följer bloggen och alla som följer oss i det "vanliga" livet, glad över värmande ord, glad över uppmuntran och stöd. Men den som inte adopterat kan nog inte riktigt förstå vad man går igenom, mentalt sett.
Lillsmurfen är två resor bort nu; i dag fick vi datum. Dit, hem en vecka, dit igen för nya pappersarbeten. Hur många papper och dokument finns det egentligen i världen? Hur mycket ska man behöva gå igenom?
Fick mejl av min svåger i dag: "När han är hemma kommer ni att glömma hur jobbigt det var", skrev han. Och det är förmodligen helt sant, även om det inte känns så nu. Nu är det bara att bita ihop, sova och samla energi till resor och papper. Och snart får man dricka glögg. Gilla!

Adoption - en klassfråga?

Det kostar en massa pengar att adoptera. Ofta ett par hundra tusen för adoptionen, papper och byråkrati, några tusen för att stå i kö hos organisationerna, några hundra för föräldrakursen. När allt är klart ska man resa till landet också, och bo där. Det blir en hel del pengar och antingen har man sålt en lägenhet, fått hjälp av anhöriga, vunnit på lotteri eller sparat i flera år. Kanske måste man ändå låna pengar och då måste man ha en stabil inkomst, för att kunna betala av lånet.
De flesta som adopterar tillhör medel- eller övre medelklass, har jag läst. Jag tycker att det är olyckligt om det finns människor som inte kan eller vill adoptera för att de inte har råd. Jag vet att en del ensamstående funderar så. Det kostar ju pengar att ha barn också och det är klart att man förmodligen inte kan ha samma pengar att röra sig med när man har barn - beroende på vad man har för vanor naturligtvis.
En av punkterna i hemutredningen handlar om ekonomi, man ska ha en hyfsat stabil ekonomi för att bli godkänd som adoptivförälder.
Därför tycker jag, som jag tyckt förut: höj adoptionsbidraget. Tror jag ska skicka det här inlägget till de politiker jag känner.

Nu blir jag trött igen

Det har blivit fel. Igen. Ett personnummer blev fel i läkarintygen vi skulle förnya. Fast det är vårt eget fel. Men jag blir så otroligt trött, trött, trött.....hur mycket orkar man med?
Ska jag gråta? Ska jag skratta? Innebär detta att domstolstiden skjuts upp?
Be en bön för att allt blir som planerat.

En julklapp till pilotfamiljerna

Vi är flera familjer som är så kallade pilotfamiljer i Ryssland för Barnen framförallt, BFA. Organisationen har inte arbetat där förut, så därför visste de inte exakt hur lång tid det skulle ta mellan första och andra resan. Vi var där i augusti och ska dit om några veckor igen. Jag trodde att vi skulle vara hemma nu, men sånt är livet.
Nu är vi flera familjer som förhoppningsvis kommer hem med våra barn före jul. För vi åker inte bara två gånger, utan tre. När vi har stått i domstol åker vi hem och jobbar någon vecka. Sedan, när adoptionen vunnit laga kraft eller vad det nu heter, åker vi dit på vår hämta-resa. Jag tror inte man riktigt förstår hur lång och mentalt jobbig process det är att adoptera, om man inte gjort det själv eller har sett det på nära håll. Jag önskar tålmodighet till alla som går igenom det.
Och vi - förhoppningsvis kommer vi hem och firar en speciell jul.

Släkten följa släktens gång?

Den här helgen tänker jag och många med mig på alla som vi tycker om som inte längre lever.
Och så jag tänker också på en av mina favoritpsalmer, Härlig är jorden, där en textrad lyder Släktens följa släktens gång. Och då tänker jag på alla som vill ha barn, eller hade velat ha, men som inte har fått barn, eller aldrig kommer att få. För det är en nåd att få barn. Inte en självklarhet.

Blankett 7430

Det är som sagt mycket med det jordiska när man ska adoptera. Många papper att fylla i. Ringde nyss till Försäkringskassan och personen på kundtjänst bad mig fylla i blankett 7430, men när jag skulle öppna den hade jag för gammal Adobe-läsare eller vad det nu heter. Men det löser sig väl.
Jag fick eventuellt svar på mina frågor: kan jag ta tillfälliga föräldrapenningdagar när vi reser och hämtar barnet? När räknas det som att vi fått barnet i vår vård - från den dagen vi är där och skriver på papper, eller från den dag adoptionen blivit lagligt godkänd i Sverige?
Jag måste nog ringa igen. Jag skrev i alla fall ut en blankett man ska fylla i för att ansöka om adoptionsbidraget på 40 000 kronor. Because we´re worth it.

Vagn

Om en månad står vi i domstol. I dag har vi fått en vagn.