Skolbesök och kalas

Ännu en vecka har gått, snart är det februari och det är inte klokt vad fort det går. Vädret är blaskigt och tråkigt - hit med fem minusgrader, snö och solsken så man kan utnyttja vintern. Veckorna rullar på, livet likaså, liksom bilen som nu är hemma från verkstan. Skönt men inte skönt med betalningen....
I fredags var jag ledig från jobbet och var med Lillsmurfen i skolan hela dagen, liksom jag var en dag i början av förra terminen. Roligt att vara med och bra att han verkligen har kommit in i skolan och fått nya kompisar, den här gången var han inte alls klängig på mig som han var lite förra terminen när jag var med; på fritids springer han runt till olika aktiviteter och träffar kompisar överallt. Han har börjat leka med en klasskompis som han lekte lite grann med i förskolan, de gick i samma grupp men har inte lekt så himla mycket sen skolstart. I dag var de först hos oss och sen hos honom; sammanlagt över tre timmar. På kvällen var det simskola och nu sover han gott.
Lilla A tycker att det är spännande med Lillsmurfens kompisar förstås och ibland får hon vara med, ibland inte - de måste ju få egentid de också. Minns väldigt väl känslan av att vara lillasystern som inte får vara med, men jag är måhända mer orolig för Lilla A och undrar om hon kommer att få leka med kompisarna här i området. Fast när jag sen ser henne i sociala sammanhang undrar jag varför jag är orolig. Och skulle jag nu nån gång bli orolig är det skönt att ha vårt gamla trofasta "Tittut-gäng", vi som har barn med Downs syndrom som är lika gamla och träffades på Tittut. Vi håller ihop och har våra kalas en gång i halvåret. I går var det dags igen och det var fika, lek, fiskdamm och ballonger i ett par timmar. Kul! Och bra. Vi sa i går att det vore kul att ses lite oftare, men livet går så fort och alla har så mycket och man måste hinna vila på helgerna också. Går det så går det, men en gång i halvåret får räcka för nu.
God kväll.