"Det låter som det livet jag vill ha"

Jag minns en konversation jag hade via e-post med en bekant för några veckor sedan. Jag berättade att livet är intensivt med två småbarn och en tonåring, villa, trädgård och jobb. Man hinner bara lite av allt. Den bekante har inga barn, ingen villa. Han längtade efter det, skrev han.
Jag minns precis hur det var att längta efter det liv jag har nu. Häromdagen tänkte jag att nu är det någon som ser oss på stan när vi går med en hoppande snart sex-åring, en i vagnen som inte sitter still och en tonåring som går framför eller bakom (de gånger hon är med) och tittar längtansfullt på oss och själv längtar efter precis det livet. Det är lätt att glömma bort mitt i all stress, alla konflikter och väldigt lite tid över - det var precis det här livet jag ville ha. Nu har jag det. Det är ingen självklarhet att man ska få det. Det är bara en gåva.