I dag har hon (nästan) hoppat studsmatta; inte helt hoppstabil ännu men vill och vågar vara med. Hon har klättrat i soffa och på altan, busat, kastat mat, gungat, skrattat, babblat, pratat (hon säger sin storebrors namn nu). För två år sen hade hon knapp på magen och när jag läser gamla blogginlägg från den tiden kan jag bara säga att jag förstår inte hur vi stod ut - men vi hade ju inget val. Extremt skönt att det är över. Sänder tankar till alla som på olika sätt kämpar med sond eller knapp på magen.
I morgon ska vi på Allsång på Skansen.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar