Men nu är jag inte perfekt. Jag tror att jag är rätt så bra och mina barn verkar må bra och uppför sig bland andra människor. Men - så svårt det är att säga nej på rätt sätt ibland, så svårt det är att få dem att sluta klättra, sluta slå, sluta dra katterna i svansen. Våra barn älskar att klättra på alla möjliga ställen där det ibland är farligt. Förstås. Våra barn är väldigt aktiva båda två. Lilla A har jag nog koll på än så länge eftersom hon inte kan klättra överallt själv. Men Lillsmurfen. Så tjatig jag känner mig ibland. Det hjälper inte hur många böcker om barnuppfostran jag läser. Perfekt blir jag inte ändå. Och inte mina barn heller. Och tur är väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar