När barnet inte kan somna och man bara känner sig stressad. När barnet slår katten trots att man förklarat väldigt många gånger att man inte gör så. Och så får man dåligt samvete eftersom man inte vet hur man ska förklara så att barnet förstår och tänker att allt är ens eget fel och att man ger inte barnet tillräckligt med tid. Man tänker allt möjligt. Man tänker att barnet är fyra, snart fem, år och har myror i brallorna, utvecklas, lär sig, testar gränser och att allt är som det ska vara. Man tänker allt möjligt. Att alla andra barn sitter stilla och är väluppfostrade och somnar på kvällarna och aldrig drar sin katt i svansen och lever ett harmoniskt liv i största allmänhet.
Man tänker allt möjligt.
Men nu ska jag dricka mer te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar