I dag hände det. I dag var det avslutning för vår del på Tittut, en spädbarnsverksamhet för barn med olika diagnoser och deras föräldrar. Första gången vi var där hade Lilla A en elefantpyjamas på sig kommer jag ihåg (fast allra första gången var jag där själv, när Lilla A var på sjukhus med pappan och Lillsmurfen hade börjat i förskolan), fick mat genom nässond och var mycket liten. I dag är hon en aning större, äter, babblar, visar, leker, går, kryper, spelar piano, sjunger, kramas. I dag var det sista gången. Vi har inte gått alla gånger de här åren, Lilla A har varit sjuk ganska mycket och sedan hon började förskolan har det ju inte blivit lika mycket. Men det är där vi har träffat alla våra nya vänner i samma situation som vi och det var härligt att så många av dem var där i dag och det är så härligt att se barnen växa och utvecklas. Jag önskar att alla landsting kunde ha en sådan verksamhet, eller åtminstone sådana ledare som man kan träffa och prata med. I storstan är vi faktiskt priviligierade på många sätt. Jag kommer aldrig att glömma Tittut. Jag hoppas att vi som har träffats där fortsätter att träffas, för barnens skull, för syskonens skull och för vår egen skull.
Pappan och Lillsmurfen följde med oss in till stan och hade en förmiddag för sig själva, med lekparker och hamburgare. Kul och intensivt hade det varit.
Sedan åkte pappan hem med barnen, medan jag ägnade mig åt min nya fritid med Svenska Downföreningen. Jag ingår numera i kommunikationsgruppen och vet att det är detta jag nu kommer att ägna min lediga tid åt. Inget annat engagemang, ingen orkester eller kör eller annat. Nu är det detta. Svenska Downföreningen är en ung förening, har funnits i tolv år och haft ett kansli i bara tre. Det finns mycket att jobba med och mycket att utveckla. Min frikyrkliga bakgrund har lärt mig en hel del om ideellt arbete och det var väldigt kul i dag att träffa de andra två som ingår i kommunikationsgruppen.
Livet förändras. Mina intressen har förändrats. Om två år ser jag mig själv gå ner ännu mer i arbetstid för att ägna mig åt barnens aktiviteter och åt mitt eget ideella engagemang. Men det tar vi då. Nu förändrar vi världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar