Det är svårt det här, eftersom jag inte är emot abort. Det finns helt enkelt för många skäl till abort för att vara emot, tycker jag. Men samtidigt är det ju ett faktum att en abort är att välja bort. Jag har skrivit om det förut, men eftersom jag då och då funderar på det, skriver jag om det igen. Hur långt kan fosterdiagnostiken gå? Vilka är det som inte passar in? I går såg jag en mamma och hennes son på pendeltåget, sonen var kanske sju, åtta år, men mentalt var han yngre. Sonen skrek mamma ett par gånger, sen hade de ett samtal där mamman förklarade att ett flygplan inte kan köra i en tunnel, men däremot bilar, bussar och tåg. Passar den pojken in i samhället? Visst kommer han att behöva mer stöd än de flesta andra, men har vi inte råd med det? Har vi råd att inte ha ett heterogent samhälle? Vad missar vi om alla skulle vara precis likadana, om livet skulle vara fritt från friktion?
Nu ska jag skriva en helt annan sak: Nu ska jag äta cornflakes. Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar