I dag lämnade jag på förskolan. Lilla A var okej, Lillsmurfen ville att jag skulle stanna. Dessa lämningar, när något av barnen är ledset, är inte kul. Det brukar alltid gå bra efter en stund, men det är lite mer känsligt, eller kan i alla fall vara, för adopterade. De har ju varit med om minst två separationer och ju mer jag läser på om separationer, adopterade och anknytning, förstår jag att de på något sätt alltid måste leva med minnet av dessa separationer, även om de inte minns dem medvetet.
Lillsmurfen är inte alltid ledsen när vi går till förskolan, egentligen ganska sällan, men vi är medvetna om hans känslighet. I dag vinkade han i fönstret. Och sedan gick det bra hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar