I natt hade Lilla A skojigt. Hon vaknade klockan 1 och somnade inte om riktigt förrän klockan 4. Jag försökte få henne att somna om och hon slumrade till, men vaknade igen. Klockan 4 tog pappan över, hon fick mat och somnade om. Och jag kunde sova ett par timmar till. Hon var ju dålig i magen förra veckan men blev bättre i helgen, så i dag efter att vi hade varit på läkarkontroll, gick hon och Lillsmurfen till förskolan. De hann vara där två timmar innan personalen ringde och sa att Lilla A var dålig i magen. I morgon är pappan hemma, på onsdag måste jag med stor sannolikhet vabba igen. Vi konstaterade just att hon nog kommer att vara sjuk oftare, eller längre tid, än om hon inte hade haft Downs syndrom. Bara att gilla läget. Jag måste säga att visserligen är hon svagare rent fysiskt, men mentalt är det faktiskt inte så stor skillnad mellan henne och andra barn. Det tar längre tid, men hon klarar allt än så länge och hon är nyfiken.
I dag gav läkaren mig koll på vilka kontroller vi går på med Lilla A: hjärtat, sköldkörteln, lungorna och matträning. Har inte tänkt på att det är så många, men så är det ju faktiskt, det är extrakollar med Lilla A. Och visst känns det ibland som vi inte gör något annat än att gå till läkare eller vabbar, men samtidigt är respektive kontroll inte så ofta, så jag hinner glömma dem emellan. Småbarn är alltid småbarn och vintern är ett enda långt vabbande och lite jobb mellan det.
Hörde nyss på nyheterna att det är vår. En månad för tidigt, tycker jag, men samtidigt skönt. Längre dagar, varmare, fler utevistelser, friskare barn, mer ledigt. Även om det just nu faller snöblandat regn utanför fönstren.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar