Förutom att berätta att vi återigen haft en fantastisk helg (jag var ledig i fredags så den blev extra lång) med mycket solsken (i går tog vi fram poolen), ridning, Mulleavslutning (Mulle kom), grannar, kompisar (min kompis B och jag har för tusende gången talat om hur tacksamma vi är för våra barn), lekpark (en ny lekparksbekantskap och den gamla här hemma), så kan jag berätta att jag har funderat en hel del på Danmark. Danmark har om 15 år utrotat Downs syndrom. Om jag har förstått allt rätt, får alla blivande mödrar göra ett kub-test. Jag har hört att en politiker sagt att det är bra att det inte föds någon med Downs syndrom, eftersom de personerna kostar så mycket. Jag vet faktiskt inte om man kan vara politiker med den inställningen, att saker, och faktiskt personer, kostar pengar. Vad kostar det exempelvis att bygga en ny skola? Eller livvaktsskydd för statsministern? Nej, den politikerns åsikter får tala för sig själv. Men jag läste någonstans att Norge är på väg åt samma håll och jag höll på att skriva att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, men nej, jag skrattar inte. Jag tycker på allvar att vi borde diskutera fosterdiagnostik i Sverige, och vilka liv som är värda att leva, eller så ska vi inte det utan bara fortsätta att bevisa att Danmark och Norge väljer fel väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar