Lugn och oro

Häromdagen talade jag med en granne om Lilla A:s skolstart, som ju faktiskt ligger flera år fram i tiden. (Förskola ska hon börja snart men det är ju trots allt förskola.) För första gången kände jag mig lugn när jag sa: "Vi har ju faktiskt ingen aning, det får vi ta då. Vilken skola hon ska gå i hänger ju på lärarna, rektorn och hur hen tänker. Och framförallt på Lilla A själv. Vad hon behöver. Och det kommer att visa sig." Fortsätter hon att visa så tydligt vad hon vill som hon gör nu, tror jag inte att hon kommer att ha några problem alls i livet.
Men orolig - det känner jag mig efter söndagens EU-val. Vilken värld vill vi egentligen ha? Vilken människosyn? Det finns mycket att säga om detta, men just nu vill jag helst sova.