Nu ska jag säga att alla barn är tålamodsprövande. Allt har sin tid: kasta saker, bitas, trotsa, inte fatta nåt av matteläxan, kompiskonflikter, inte få vara med, inte veta vad man vill, kärleksbekymmer, inte komma in på utbildningen, inte hitta lägenhet. Till detta ska läggas diverse sjukdomar (nu har till exempel Lillsmurfen fått öroninflammation igen, fast jag tror att det är den första som inte gick över) och fotbollsträningar. Med mera. Man får liksom ändra inriktning på livet en aning när man får barn.
Jag inbillar mig att om man får ett barn som behöver lite mer stöd än de flesta andra barn, prövas tålamodet ännu mer. Som nu. Vi får till exempel se om vi kan resa som vi planerat i sommar. Det är inte vi som styr.
Nu ska sägas att man har verkligen ingen aning om hur livet med barn kommer att bli, man får ta de barn man får och de kan råka ut för allt möjligt som gör att ens tålamod prövas. Det vet man inte i förväg. Kanske blir man en bättre människa på köpet? Lite i alla fall?
Jag inbillar mig att om man får ett barn som behöver lite mer stöd än de flesta andra barn, prövas tålamodet ännu mer. Som nu. Vi får till exempel se om vi kan resa som vi planerat i sommar. Det är inte vi som styr.
Nu ska sägas att man har verkligen ingen aning om hur livet med barn kommer att bli, man får ta de barn man får och de kan råka ut för allt möjligt som gör att ens tålamod prövas. Det vet man inte i förväg. Kanske blir man en bättre människa på köpet? Lite i alla fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar