Det händer att jag gör det, tänker på Astrid Lindgren. 19 år gammal, på 1920-talet, födde hon barn, som hon fick med den gifte flerbarnsfadern och mycket äldre chefredaktören för Vimmerby tidning. Skam. Hon flyttade till Stockholm, sonen lämnades till en familj i Köpenhamn och Astrid höll på att längta ihjäl sig. Bokstavligt, för fattig var hon och kunde inte köpa mat. Men hon höll ut. Tre år senare kunde mor och son förenas.
När hon var liten och rensade rovor, fick hon och syskonen höra orden "Bare dra på, bare stann inte." Det är de orden jag tänker på nu. Håll ut. Vintern har varit lång. Svårigheter kommer vi att möta i framtiden också, men det har varit en otroligt jobbig start det här. En tröst är att även syskon nu får komma in på avdelningen på sjukhuset. En annan är att Lilla A växer. Hon kan nästan vända sig från rygg till mage, hon griper tag i saker, ler, följer en med blicken, ser på saker.
Håll ut. Bara dra på.
När hon var liten och rensade rovor, fick hon och syskonen höra orden "Bare dra på, bare stann inte." Det är de orden jag tänker på nu. Håll ut. Vintern har varit lång. Svårigheter kommer vi att möta i framtiden också, men det har varit en otroligt jobbig start det här. En tröst är att även syskon nu får komma in på avdelningen på sjukhuset. En annan är att Lilla A växer. Hon kan nästan vända sig från rygg till mage, hon griper tag i saker, ler, följer en med blicken, ser på saker.
Håll ut. Bara dra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar