Han är tapper, vår lille son. Han gillar sin lillasyster och vill ofta hålla hennes hand. Det är förstås en ny situation för honom, som för oss alla, att en till ska ha uppmärksamhet. Ibland känns det som att det enda jag säger till honom är nej, men jag vet att det faktiskt inte är så. Han får kärlek från oss och han är en trygg person i sig själv. Men det är fantastiskt att tänka att han varit hemma bara ett drygt år.
Nu skolas han in på förskola och även om det känns ovant att inte vara med honom hela tiden, är det väldigt bra tajming. Han behöver leka i stora lokaler, han behöver träffa kompisar. Han klarar sig mer och mer utan oss men vet att vi alltid kommer tillbaka.
I den här situationen är det väldigt skönt att allt går så bra för honom, även om jag vet att det kan ändras och att han kan bli svartsjuk och allt möjligt. Så bra då att vi byggt upp en grundtrygghet att falla tillbaka på.
Nu skolas han in på förskola och även om det känns ovant att inte vara med honom hela tiden, är det väldigt bra tajming. Han behöver leka i stora lokaler, han behöver träffa kompisar. Han klarar sig mer och mer utan oss men vet att vi alltid kommer tillbaka.
I den här situationen är det väldigt skönt att allt går så bra för honom, även om jag vet att det kan ändras och att han kan bli svartsjuk och allt möjligt. Så bra då att vi byggt upp en grundtrygghet att falla tillbaka på.
Hej Annika!
SvaraRaderaStort grattis till er nya familjemedlem!
Brukar kika in på din blogg ibland, även om det var ett tag sedan nu. Våra barn, utom er äldsta, är jämnåriga. En tvåårig pojke, och nu två flickor i slutet av 2012. Tycker du skriver så bra!
Ta hand om er allihop, och ta hand om dig också!